Konstigt nog känner jag ett eländigt vemod....

Vet ej vart jag är på väg...

Saknar min familj...min stora familj...

Vill inte lämna min lilla familj...

Hittar inte glöden...

Har tappat kontakten...

Står kanske mitt i stormens öga....var det en som sa....

Skön tanke....

För då virvlar ju snart livet vidare.....snart....